IMG_8376-1
I lördags kom jag hem till Sverige och sen dess har jag njutit av varenda sekund. Av det nordiska vårljuset som inte är bländande starkt utan uthålligt och milt, av gruset som knastrar under barnvagnsdäcken, av bekanta smaker och fräscha dofter, av en skön säng och av att höra hemma. För även om jag trivs när jag är i väg så är jag inte hemma. Jag känner mig välkommen men jag är inte en del av kulturen och strukturen.

Jag inser att ju mer jag reser desto bättre trivs jag hemma och det slår mig än en gång hur obegripligt fruktansvärt det måste vara att tvingas lämna sitt hem och mot sin vilja men för sin överlevnad tvingas flytta till till exempel det svårtillgängliga samhället Sverige. Desto större anledning för oss lyckligt lottade svennar att hälsa våra nya vänner välkomna och bjuda in och bjuda till så gott vi kan.

Våren väcker minnen och känslor och ger mig energi och trots jetlag har det varit full fart. Jag har träffat släkt och vänner och fixat och donat och idag har jag haft tre föreläsningar för högstadieeleverna på Sandaskolan och även hamnat på deras Wall of fame. Sånt där känns fortfarande märkligt, trots att jag precis har stått och berättat om mina förberedelser inför mitt femte OS så är jag ju den där vanliga Sofia som gillar att vara hemma och umgås med nära och kära.

I morgon drar jag iväg igen, det är en del av mitt jobb, en del i min satsning. Den här gången tillsammans med ett gäng glada klubbkamrater från Jönköping och vi kommer ha kul och träna hårt och det är bra för min paddling och jag vill göra jobbet för att kunna paddla fort i augusti, men oj vad jag kommer sakna min son.

Tagged with →