IMG_4157Nu är det nära… nära till OS-kval, vinna eller försvinna är det som gäller. Vinner vi finalen så får vi en plats till OS. Finalen går 10.25 på torsdag, på onsdag är det försök och i morgon (måndag) flyger vi ner till Duisburg. Jag är så taggad och nervös på ett positivt sätt, kroppen gör sig redo, jag vet, har känt känslan så många gånger förr, det är både härligt och jobbigt men mest är det spännande. Jag såg den här nyheten från internationella kanotförbundet och när jag läste fick jag puls.

Jag vet att vi har chansen. förberedelserna sista tiden har gått grymt bra. Karin har varit här, igen! Tredje gången inom loppet av två veckor. Hon trivs här och jag trivs med hennes sällskap, vid middagen, på vardagsrumsgolvet (ja där planerade vi vårt uppvärmningsschema), i gymet och på vattnet. Vi är proffsiga och vi har kul och peppar varandra. Och så har vi haft kanonbra förutsättningar vädermässigt tills helgen kom, men det var ok, helgen betydde mest återhämtning, slipning av paddeln och laddning. Träningen är gjord nu.

IMG_4170

Karin verkar även trivas med Alfons och för honom är bus-Karin en favorit

Sista veckan har vi fokuserat på vårt tävlingsupplägg. Allt är planerat nu i minsta detalj med uppvärmningsrutiner och vår lopp-plan, vi har vi kört genrep av hela proceduren två gånger. Vi har även tränat starter i startgrindarna på Rocksjön; tack Jocke och Stefan i min fantastiska kanotklubb som gjorde det möjligt!

Startträning i grindarna på Rocksjön

Startträning i grindarna på Rocksjön

Nu har vi koll på när vi ska göra vad och formen börjar komma, vi känner oss starka och ännu viktigare; samspelta och kanoten går bra och nu är den på väg ner till Tyskland med släp, jag har lämnat den till Zäta som kör alla svenska kanoter på Europa-turné. 

Med K2:an på taket för att möta upp Zäta med förbundssläpet på väg till Tyskland

Med K2:an på taket för att möta upp Zäta med förbundssläpet på väg till Tyskland

Som ni hör så är jag taggad och även ryggens läkningsprocess går framåt trots hård belastning. Vissa dagar är lite sämre men på det stora hela går det hela tiden framåt och jag litar på min kropp till 100% när vi kör nu. I tisdags kom Jörgen (SOK:s sjukgymnast) och Leffe (SOK:s fystränare) förbi på en visit och vi träffade Pelle på Medic Rehab som är min sjukgymnast här hemma. Vi testade av rörligheten i baksida lår (där nerven vanligtvis känns som mest) och efter lite mjukdelsbehandling kom jag plötsligt upp till i stort sett 90 grader för första gången sen diskbråcket och det är precis vad jag behöver för att känna mig obehindrad i kanoten, lägligt!

SOK:s sjukgymnast Jörgen testar min rörlighet, börjar bli riktigt bra.

SOK:s sjukgymnast Jörgen testar min rörlighet, börjar bli riktigt bra.

Så Tyskland, nu kommer vi!

Och vill ni följa med i hur det går så finns resultaten här.