IMG_2268

OS närmar sig alldeles lagom fort. Kroppen är inställd på vad som komma skall och jag känner att formen är stigande. Även att jag är lite sliten vissa pass så finns den där lilla extra glöden och rappheten som inte riktigt visat sig tidigare den här säsongen. Och jag är överlag pigg och sugen på paddling, det är inte alltid den känslan infinner sig heller men nu är det den där tiden på året som jag gillar allra bäst. När jag är i form och årets stora utmaning närmar sig. För mig är formtoppning lika mycket en mental grej som en fysisk grej och med fräscheten i både kropp och knopp kommer även en bättre teknik där kanoten kommer långt på varje tag.

 

Just nu befinner jag och Karin oss i Italien. Vi är här för att fokusera under den sista hårda träningsperioden och dessutom få lite extra sparring av den australiensiska K2:an. Det är kanonbra här. Vädret och förhållandena är optimala för paddling och vi har en liten kokvrå på hotellrummet där vi kan fixa det käk som vi vill ha.

 

Träningen går väldigt bra. Vi kör som sagt sista hårda rycket nu med mycket tid i tävlingsfart uppdelat på olika intervaller för att känna oss säkra där och bli effektiva i den. Den här veckan har det även blivit 4 hela 500-lopp tillsammans med Australiensiskorna. Vi jobbar in lopp-planen och vi känner oss starka. Vi har blivit betydligt snabbare än tidigare under året. Det har säkert våra konkurrenter också men det blir spännande att se i Rio.

 

På tal om våra konkurrenter så har det rörts om lite i grytan. Österrike som var precis efter oss på OS-kvalet i maj, liksom Storbrittanien som var trea i samma lopp har nu fått platser till OS på grund av att rumänskorna och ryskorna på vår distans är avstängda efter att en tjej i respektive K2:a har testats positivt för doping. En chock för mig som utövare men samtidigt en signal om att Wada äntligen är fuskarna på spåren. För det är klart att jag fattar att det här inte är något nytt inom vår sport, det har bara inte gjorts tilräckligt för att upptäcka det. Men jag har ändå förnekat det för mig själv och inbillat mig att jag har tävlat på lika villkor, annars hade jag inte fixat det. Och när jag lägger mig på startlinjen gör jag mitt bästa och jag är alltid stolt över att vara helt ren.

 

Även bland kanotherrarna har det framkommit flera dopingfall bland annat en kille i den ryska K2:an på 200m. Eftersom den K2:an nu inte får köra OS så är svenska K2:an näst på tur. Erik och Christian missade precis kvalet på VM ifjol med sin 8:e-plats och eftersom Ryssarna var före så var dom egentligen kvalade och platsen gick också tillbaka till Sverige och förbundet tog emot den med öppna armar, men SOK sa nej. Det räckte tydligen inte med en femteplats från EM i år och topp 7 (ryssarna borträknade) på VM ifjol. Jag är besviken över det där, det hade varit väldigt bra för svensk kanot med en herr-K2 i Rio också och jag vet att grabbarna hade gjort bra ifrån sig…

 

…men nu fokuserar jag på mitt tillsammans med Karin. Vi är tacksamma över att ha möjligheten att förbereda oss på bästa sätt för att vara som bäst när det gäller som mest. Vi är här och tränar tillochmed onsdag, då är det bara 11 dagar kvar till vi tävlar i Rio och det är dags att vila upp oss lite för att få den sista skjutsen. Under sista formtoppningen kommer vi fortfarande träna men kortare pass utan lika stor belastning och vi är varochen hemma hos sig för att individuellt hitta vår bästa form och samla energi innan vi 6 dagar senare tillsammans flyger till Rio.

 

Vi kommer åka till Rio med glädje och glöd, ett hundraprocentigt fokus och en riktig toppform. För mig är det ju först sista 3 veckorna som jag har kunnat träna som jag vill med tanke på vårens skadebekymmer så jag känner mig i betydligt bättre slag än tidigare och Karin är så stabil och stark. Och vi vet vad vi ska göra, det spännande är att se hur långt det räcker.

 

Om ni vill följa mig på vägen fram är mitt tips att följa mig på Instagram, där uppdaterar jag betydligt oftare än här.