image

Att mina närmsta mår bra, att min kropp är hel och att jag mår bra och har energi, det är fantastiskt. Att det dessutom går riktigt bra att paddla trots en stökig vår och försommar och väldigt mycket mindre träning i bagaget än vanligt är en stor stor bonus. Och inget jag tar för givet. Jag ler.

Köpenhamn
Sist jag skrev här skulle jag på tävling i Köpenhamn. Det gick inget vidare. Ryggen höll inte helt enkelt inte… Så det kändes lite bortkastat att vara där, men inget ont som inte har något gott med sig. På plats fanns min gamla kollega Josefin Nordlöw som det alltid är kul att snacka med. Med sig hade hon sin nära vän Marika som är en skicklig naprapat.

Inre magmuskler
Marika var på plats som åskådare men vi lyckades låna en bänk i Österrikes tält och hon undersökte mig där. Det hon sa direkt var att jag saknade kontakt med mina undre magmuskler alltså dom innersta stabiliserande musklerna som håller upp hela bålen, att jag förmodligen tappade bålkontakten under min graviditet och inte hittat tillbaka till den efteråt. Sen Köpenhamns-tävlingen i månadsskiftet maj-juni har jag träffat Marika ett flertal gånger. Hon har rätat upp min kropp och gett mig övningar för den inre bålmuskulaturen. Jag har fått liknande övningar av terapeuter tidigare men enligt Marika har jag lyckats fuska mig igenom övningarna genom att använda mina starka yttre muskler.

Rehab
Så efter 6 veckors rehabträning och aktiveringsträning, sånt där riktigt tråkigt och frustrerande, för mina inte muskler kunde jag avlasta ryggen och paddla bättre tekniskt. Från att ha haft ont i ryggen dag som natt och blivit tvungen att bryta pass efter pass kan jag nu ta i för fullt och jag njuter av det. Under 6 veckors tid låg fokus helt och hållet på rehab, mitt i sommaren.., men oj vad bra det blev. Äntligen känner jag att kopplar ihop benarbetet med greppet i vattnet på ett effektivt sätt. Jag har hittat den fantastiska känslan av riktigt bra driv som jag har saknat sen jag blev gravid för snart 3 år sedan.

VM-läger
Nu får jag ihop det igen och trots att jag inte har kunnat träna alls som planerat i sommar så känns det riktigt bra. Och sista två veckorna har jag kört på riktigt bra och fått en grym känsla och nu är jag i Karlskoga med dom andra sex tjejerna som ska till VM och vår förbundskapen Martin Hunter och här är det hårdkörning vill jag lova. Bra kvalitet med många fattas i regnet så nu är jag peppad för VM om 3 veckor.